Hedda Berander

Dyngrakan: Den rikskända cykelbanan i Heberg

När Falkenbergs station (eller ”Falkenberg Station”, enligt den smått dyslektiska skylten på själva stationen) flyttades från sin gamla plats mitt i stan till sin nya plats på en åker strax utanför stadsgränsen anlades i sann källsorteringsanda en cykelbana på en del av den gamla banvallen.

Denna cykelbana har sen dess varit min primära väg till jobbet under alla somrar och höstar på kära gamla Laxbutiken.

Min relation till den är lite kluven. Det är för det första väldigt skönt att inte behöva cykla på den stundtals hårt trafikerade Gamla E6:an, och den är mindre backig än att ta vägen förbi Falcon och Skrea Motell.

Dock är det trevliga medlutet på ditvägen (söderut) nio gånger av tio motarbetat av en så gott som ständig sned motvind, vilken effektivt utraderar alla effekter av nedförslutet. Och på tillbakavägen (norrut) är nämnda lutning istället en två kilometer sniglig uppförsbacke, inte sällan även den i motvind (på grund av det illasinnade meteorologiska fenomenet som får vinden att vända sig framåt eftermiddagen, alla dagar). Dessutom brukar buskarna längs vägen sommartid husera en frustrerande stor mängd insekter, som för den ouppmärksamme och/eller pratsamme kan sluta med ofrivilliga proteintillskott.

Jag kan dock inte hjälpa att jag fascineras över hur en svajigt ditmålad mittlinje kan få en ganska alldaglig bit asfalt att bli föremål för uppmärksamhet i riksmedia. Och nu har cykelbanan fått både namn och skylt.

Dyngrakan.

Håhå jaja, det kunde ha varit värre.

Skärmavbild 2015-10-17 kl. 15.53.56

På bilden: Dyngrakan, innan mittstrecken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *