Hedda Berander

Kära Sverigevänner

Det är ingen hemlighet att folk som röstar på ni-vet-vilka, folk som delar saker från vissa hemsidor och folk som kanske inte själva skulle kalla sig det (men de facto) är rasister får mig att vilja kaskadkräkas. Helst rakt i ansiktet på nyss ej nämnda partis styrelse.

Länge.

Deras ofantliga ignorans och dumhet är så överväldigande att jag knappt finner ord för den, och på det stora hela är det bättre att läsa någon av alla de begåvade kolumnisternas alster om saken istället för denna blogg, men nu har du ju hittat hit så jag kan lika gärna göra det jag började skriva detta inlägg för.

Jag har nämligen en fråga till dem som kallar sig Sverigevänner, så handen på hjärtat nu, Jimmies Lakejer.

Väderlek och webpyssel

Egentligen tror jag inte att det kvalificerar sig som regn. Men det är helt klart vått.

Som om någon tagit den fluffigaste inställningen på en sprayflaska, filmat den i 240p och sedan rullat på slowmotion.

Så är det som pågår utanför fönstret. En något högtempererad föraning om höst. Våtblanka gatstenar. Ni vet.

Själv tampas jag vidare med Wordpress, försöker få ihop något presentabelt, men det senaste som hänt är att jag föll tillbaka i gamla hjulspår och valde ett tema som är misstänkt likt det gamla jag har på min blogspot-blogg.

Förlåt att jag hatar de stora typsnitten och den plastiga känslan som många responsiva sajter ger. Och förlåt att jag inte vill ha en hemsida som består av en gigantisk bakgrundsbild och några asociala medier-ikoner. Det är bara inte jag.

Jag är blogg.

@mikroaggression

Det finns ingenting mer lågmält irriterande än när i övrigt duktiga, aktiva nyhetssajter och liknande media skickar ut autogenererade tweets. Ser-i-öst.

Det tar ungefär 30 sekunder att lägga artikellänken, lämpliga taggar och mentions samt en rubrik som inte försvinner i..

..tröttsamma punkter..

..i en icke-autogenererad tweet istället, vilket sänder helt andra signaler vad gäller faktisk närvaro och tillgänglighet. Själva grejen med Twitter är att alla via enkla alfakrull kan interagera med varandra (så länge vi inte talar om rasister – oj förlåt, jag menar såklart invandringskritiska mönstermedborgare *faller ihop i en pöl av sarkasm*, för de pottsorkarna har åtminstone jag tagit för vana att blocka), inte att några är passiva mottagare till lika passivt utskickade, halvt stympade textsnuttar.

Sånt krafs kan stanna på Facebook.

Måndagstankar

Att döma av väderleksrapporten på alltsomoftast pålitliga Yr är det sommarens sista timmar som nu klamrar sig fast i Falkenberg. Och ingenting blir väl någonsin som en tänkt sig, men det var väldigt skönt att det blev sommar tillslut. Sand mellan tårna och lite mindre bleka ben.

Badhandduken håller på att blåsa av torkvindan, men än så länge är himlen blå.

Jag borde kanske ta vara på vädret men jag orkar inte riktigt. Det är en sån dag. Lite utmattad. Det har varit mycket socialt på sistone, och det vet jag ju att det fortfarande tar mer på krafterna än innan. Så jag kväver jag-borde-ge-mig-ut-i-solen-nojan så gott jag kan och siktar på att knåpa vidare på hemsidan framför friidrott-VMs finalpass i eftermiddag.
Få jag tråkigt kan jag ju fortsätta knega mig vidare genom alla bilder jag tagit i sommar och som behövs förminskas och redigeras.

Bildredigering är alltid en kamp mellan min pedantighet och den rimliga tidsåtgången. Oftast vinner pedantigheten, med konsekvensen att det tar förskräckligt lång tid för mig att göra klart.

Jag borde jobba på det lite..

Plåster på själen

Plåster på själen

Jag fick ett skrubbsår på benet när jag var uppe vid Döda Fallet för några veckor sedan. Ni vet hur det funkar – en ska via vingliga stenar balansera sig över resterna av forsen, slinter med foten och smäller smalbenet i vass stenkant. Jeanstyget håller, men huden under det gör det inte. Och som den sårpillare jag är tar det några veckor för huden ifråga att återgå till en helt hel form.

Nu är det läkt. Efter att inledningsvis ha varit dunkande ömt och skrubbigt är en fånig vinterblek fläck på mitt vänstra smalben nu allt som återstår.

Lättöverskådligt, skulle jag vilja påstå.

Att ha skrubbsår på själen är inte lika lättöverskådligt.

Bättre sent än aldrig

Men alltså en vänskaplig håll-käften-knuff till alla gnällspikar som satte igång med att klagosjunga ”sommaren är över och det blev inte ens någon sommar” bara för att juli gled över i augusti och industrisemestrarna var över.

Vad var det jag sa.

Jo, att det blir sommar i augusti.

Just idag en ganska vindpinad och brännmanetsinvaderad sådan, men vattnet är klart, från bryggan ser man slemklumparna på behörigt avstånd och jag och Den Lille byggde en fördämning modell seriösare i rännan (dagvattensutloppet för er ej införstådda).

Nu är det två dagar restaurang på schemat, men förhoppningsvis håller vädret i sig till helgen så jag kan njuta lite till. Varvat med åbäkigheten level tretusenfyrahundrasjuttiofem som det är att ordna upp denna hemsidan. Men skam den som ger sig.

Peas!

Skrev ilsket blogginlägg om petitess – du kan inte ana vad som hände sedan!

Den senaste veckan har nakenskidåkningsklippet från Valhalla gjort ännu en viral-vända på internet efter att ha ”återupptäckts” av någon obskyr, klickjagande sportsajt. Och jag vet som inte riktigt vad jag tycker om det..

Å ena sidan kul – Sweetgrass är sköna snubbar, och ju fler som fattar deras bredd och kompetens (Afterglow vs Valhalla, någon?) desto bättre för dem och indirekt även för skidfilmandet.

Å andra sidan blir jag lite kluven – att sajter som inte huvudsakligen fokuserar på skidåkning är lite efter på att snappa upp saker köper jag, men när renodlade skidsajter försöker håva in ännu ett knippe klick till statistiken genom att återuppliva någonting som de omöjligen kan ha missat när det faktiskt var nytt och aktuellt.. alltså, jag vet inte.

Ja, jag inser att jag står och kastar sten i ett glashus nu, eller skjuter mig i foten eller något annat korkat. Jag är inget helgon, om jag inte redan har begått samma förseelse som jag nu härjar om kommer det garanterat hända, förr eller senare, men jag ska göra mitt bästa för att undvika det.
Iallafall, låt mig komma med några jämförelser: